I väntans tider...

110404


110329

Ca 50 cm runt buken nu och valparna är pigga. Ligger brevid soffan medans lill matte skriver på bloggen. Både hon och matte känner på min mage och skrattar till varje gång den rör sig. 
Under eftermidagen idag, när jag och matte var ute och gick på fältet så var dom pigga. Jag stannade till 3 gånger och kollade på magen Matte tyckte att det såg kul ut.

 

110315

Familjen började prata om att göra ett ultraljud på mig för att se på ett ungefär hur många valpar vi kunde förvänta oss.
Det blev en lång biltur till veterinären i Näsum. Tankarna hade reden börja springa iväg på matte. Hon tyckte att jag var så tjock att jag snart skulle sprängas, hon var med andra ord den som var mest nervös av oss.
Vi kom in till veterinären som började direkt spruta vatten på min mage, brrrr. Det första hon sa var:
- här var många valpar!
Vi kunde alla höra hur mattes hjärta började banka snabbare, men det lugnade sig snabbt när veterinären började räkna. 1..2..3..4.....5......6…
- här är minst 4 stycken valpar i alla fall, kanske 6.
Hon sa sedan att där kunde vara fler, beroende på hur dom ligger.
Men det svaret räckte för oss. Vi var alla glada över att veta hur många valpar vi kunde förvänta oss.

 

 

Allt började den 4 februari. Matte hittade en lämpllig kille till mig uppe i Göteborg.
Det visade sig vara en fin vit cockepoo hane som är 8 år gammal. En parning genomfördes.
Det visade sig rätt snabbt att den blev lyckad. Hungern ökade, jag blev mer flåsig,behövde kissa oftare och mitt bukomfång ökade. När halva tiden hade gått (4,5 vecka) så var jag ca 48 cm i omfång (oklippt). Matte skratte till när hon fick reda på det och sa "Hon är alltså bredare där än vad hon är i mank höjd" sant men jag var faktiskt dräktig.
Både matte och lillmatte började att läsa på om hur en förlosning fungerar, vad man ska tänka på och vad som behövs göras. Det visade sig vara ganska mycket, men det ska säkert gå bra.